I Tyskland menar NCC att de kan bygga bostäder till 30 procent lägre kostnad än i Sverige, trots att de bygger på samma sätt. Förklaringarna är i första hand ett enklare förfarande när det gäller att få bygglov, snabbare beslut, en generellt snabbare detaljplaneprocess och att det inte alls går att överklaga på samma sätt som i Sverige. Förhållandet diskuterades på tidsdagsförmiddagen under Business Arena Almedalen.
Enligt Olle Boback som är chef för NCC i Tyskland brukar det ta mellan tre och sex månader att fatta ett beslut i ett plan- och bygglovsförfarande. När man bygger 50 radhus i Berlin räknar man med att projektet är levererat och klart på ungefär två år. Enligt Peter Wågström som är koncernchef för NCC har företaget ett planärende som har pågått i tio år utan att man fått något slutgiltigt beslut.
– När det är på det sättet hinner planerna bli inaktuella och kostnaderna stiger hela tiden.
Ett vanligt klagomål på planprocesser är att de överklagas alldeles för ofta. Anna Eklund från Sveriges kommuner och landsting påpekar att det är viktigt med en demokratisk planprocess.
– Men ofta är det fråga om en chimär demokrati när det gäller överklaganden. Det handlar ibland om individer som motsätter sig det som gynnar flertalet.
Ulf Perbo som är statssekreterare på Socialdepartementet menar att det överhuvudtaget finns för många ”stoppknappar” när det gäller bostadsbyggande.
– Det finns riksintressen när det gäller naturvärden och kulturmiljöer, men det borde finnas ett riksintresse för bostadsbyggande också. Någon borde ha en funktion för att tillvarata de bostadslösas intressen.
Ett önskemål från byggbranschens representanter i debatten var att reglerna i olika kommuner ska vara enhetliga i högsta möjliga grad. Det är svårt och ibland konkurrensförsvårande när skillnaderna mellan kommuner är stora. Goda kontakter med insatta kommunpolitiker eller tjänstemän ska inte vara avgörande när man vill komma åt byggbar mark. Ulf Perbo framförde åsikten att stadsarkitekterna många gånger är ”klåfingriga”.
– Om vi hade en speciell bilarkitekt i varje kommun som skulle ha synpunkter skulle en bil kosta 400 000 att köpa.
Anna Eklund anser att jämförelsen haltar eftersom en bil håller i cirka 10 år medan ett hus finns betydligt längre.
– Det är viktigt att någon har ett helhetsansvar för planeringen, och det är alltid lätt att klanka på den som har det. Vi i kommunerna ska se till att städerna blir hållbara och att det går att leva i stadsmiljöerna på lång sikt.
