På Business Arena Stockholm modererade Rebecca Lucander, styrelseledamot och initiativtagare till stiftelsen AllBright, programpunkten”Kvinnligt ledarskap – myt eller verklighet?”. Frågan som debatterades då var varför ledande positioner inom näringslivet till stor del består av manligt tillsatta. Nu har Fastighetsjobb fått möjligheten att tala med henne om homogena styrelser och problematiken i att allt för många svenska bolag i dag verkar alldeles för obenägna att tänka nytt.
I artikeln i SvD Näringsliv (18 november 2013) som du var med i framgår det att det finns en uppenbar rädsla att rekrytera någon som är annorlunda. Du uttrycker även att det är konstigt att inget bolag i näringslivet vågar gå först i förändringen. Varför tror du att det är så?
För att man är van vid att göra så som man alltid har gjort. Det är lättare att välja någon som liknar en själv. Men efter att ha jobbat med detta i snart fyra år tycker jag att det är konstigt att inget bolag väljer att gå i bräschen och konkurrera på att vara ett jämställt och diversifierat företag. Det är till exempel en konkurrensfördel att locka till sig de bästa talangerna från 80- och 90-talist generationen. De har inte alls samma snäva syn på kompetens, eller samma lutherska förhållningssätt till sitt arbete som tidigare generationer. Min uppmaning till dem är alltid att de inte ska söka sig till bolag som uppenbart inte värderar någon som avviker från normen. Jag tror att vi istället för att gång på gång konstatera hur dåligt vi tycker det är att näringslivet är homogent, börjar lyfta fram de bolag som är diversifierade.
Det är ju inte enbart den ojämna könsfördelningen som är en problemfaktor i dagens bolagsstyrelser och ledningar, utan även den klonartade likheten i form av representanternas utbildning, bakgrund och nätverk. Hur tror du att man ska få bolagen att tänka om?
Det handlar om att bredda synen på kompetens. Näringslivet måste börja bejaka och befordra de som är annorlunda istället för att exkludera dem. Men att det ser ut som det gör är inte konstigt eftersom vi hela tiden reproducerar normen utan att ifrågasätta den, där är aktörer som AllBright viktiga. För att få till en förändring så handlar det om att få ägarna att förstå fördelarna med en diversifierad grupp, men även att få dem att ta ansvar. De måste leda förändringen. Sedan kan aktörer som staten visa vilken utveckling man vill se genom att ha diversifierade grupper i de bolag man kontrollerar. Vår rapport ”Lika barn leka bäst” är ett sätt att påkalla ägarnas uppmärksamhet. Dessutom tar den sin utgångspunkt i koden med anvisningar för en styrelses sammansättning. Vi anser att det minsta man kan förvänta sig av företagen är att de följer den kod de själva tagit fram.
Under din tid som VD för AllBright, hur arbetade ni för att motverka likheten? Har du hunnit se några förändringar över tiden?
Vi arbetade mycket med att flytta fokus från styrelser till ledningsgrupper och chefspositioner. Vi tar varje år fram AllBright-rapporten, som rankar näringslivet utifrån hur många kvinnor de har i ledningsgrupperna. Vi har haft ett alldeles för stort fokus på styrelserna i Sverige och vi är övertygade om att vi måste lägga mer fokus på de delar av företaget där den dagliga driften av företaget sker. Det vi har kunnat se sedan den första AllBright-rapporten år 2012, är att antalet företag som helt saknade kvinnor i ledningen har minskat från 100 företag till dagens 86 och att andelen kvinnor har ökat från 15 till nästan 18 procent. En mycket positiv utveckling som vi hoppas kunna se ännu tydligare i AllBright-rapporten 2014.
Hur anser du att man ska få näringslivet att ta ansvar för att få till en förändring avseende problemet med kopierade styrelser?
Vi kan inte tvinga på ägarna något som de inte vill. Men eftersom ägarna och valberedningsrepresentanterna själva utgör normen, är det svårt att få dem att inse att något annat än vad de är vana vid också är kompetens. Staten kan visa vägen genom att ha diversifierade styrelser i de bolag de själva kontrollerar. Vi på AllBright och andra organisationer kan visa likriktningen och berätta att vi vill ha det annorlunda. Men vad gäller styrelserna så tror jag verkligen att vi ska fokusera på de institutionella ägarna, de stora pensionsfonderna. De representerar vårt gemensamma ägande och därför borde de styrelser där de sitter i valberedningarna bättre spegla samhällets kompetens.
